Har alltid älskat träd. Stora träd, små träd, pampiga träd, speciella träd...

Jag pratade med träden där vi bodde. Om vi var tvungna att ta ner nåt träd, så bad jag det alltid om förlåtelse först.

Nu är de flesta av mina fd träd borta. Nedhuggna, döda. Ingen pratar med dem mer. Det känns litet sorgligt. Vårt fina hus ligger ensligt uppe på den fd skogskullen, utsatt för vindar och väder.

Mina träd visste att jag älskade dem. Sista vintern, 2012-13, då snön föll blöt och tung och tyngde ner träden, då låg jag ofta sömnlös och genomsvettig av ångest, väntade på att de mot huset lutande träden skulle falla och slå in taket. Men det gjorde de aldrig... Några tyngda tallar föll mot bilarna, men var hänsynsfulla nog att gå av på mitten, så trädkronorna nådde aldrig bilarna eller förråden.

Nu har jag de vackra bokarna att tala med. Om någon hör mig kanske de ringer läkarna i sina vita rockar som kommer och hämtar mig? Speciellt en stor bok byter jag alltid några ord med, det ligger längs vår dagliga promenadstig.

Nere på betesmarkerna står fantastiska träd. Ni komer väl ihåg träden i Sagan om Ringen, träden som var med och framgångsrikt bekämpade det onda?

En del träd gör som de vill. Här har de flyttat in i ett gammalt hus uppe i Roslagen.

Trädens rötter ger dem näring och håller fast dem i marken.

Här är ett träd inte långt från vårt nuvarande hus, rötterna ser ut som något där vättar och mystiska väsen bor..

Jag har varit en motvillig facebookare. Tycker att forumet är alldeles för snabbt och ytligt, man kan inte påverka så mycket och om man inte sitter uppkopplad i stort sett dygnet runt så missar man det mesta. Inte för att det är så mycket att missa. Mycket delningar och ganska trist. men för mig har det liksom varit ett sätt att lätt hålla viss kontakt med vänner och bekanta.

Men - texterna på FB blir korta, kapas efter en liten bit och hänvisas till "visa mer". Många orkar kanske inte ens läsa färdigt. Det ska gå så snabbt, så idiotiskt blixtsnabbt.  Och för mig så är orden nödvändiga, propsar påatt få komma ut, vill bli skrivna... Dessutom vill jag kunna lägga in bilder var jag vill i texten. JAG VILL SKAPA SJÄLV! Jag vill kunna göra orden kursiverade eller feta om jag vill betona dem. Jag vill skriva i ett större lugn. Så nu startar jag den här bloggen.

Jag kommer att skriva om små och stora saker, saker som retar upp mig, saker jag gillar, mycket om djur, för jag gillar djur. Många foton, för jag gillar att fotografera. Tankarna far för det mesta runt i huvudet på mig och vill så gärna formuleras. Det vore jättekul om du vill följa, men vill du inte och orkar inte så kommer jag att skriva ändå. För jag skriver mest för mig själv, men tycker att det är litet trist att bara lägga ner alstren i lådan. För utan att man kanske vet det har man rätt många tankar gemensamma med andra. Vilket kan visa sig i kommentarerna.

Håll till godo, här har du skriv-lust! Ordet skrivlust var upptaget, så det får vara med bindestreck. Alltid retar det nån!