Vår pudel tog flytten hårt. Det är inte lätt att flytta från sina vänner. Jag vet.

Men jag förstod ju skälen, det gör inte han.

De första månaderna frågade han ständigt när vi skulle åka hem?

Nu har han förstått att vi bor här.

Vi har ett vackert landskap och fina promenadvägar, inte så många hundkompisar som man skulle önska, men det tar sig nog. Tar ett tag.

Jag letar ständigt efter roliga hundaktiviteter, men trots att Sjöbo lär vara Skånes hundtätaste kommun så händer det väldigt litet här.

Eller så vet jag bara inte om.

Kastar mig på hundägare med stor frenesi, kanske avskräcks de av min iver.

Varför inte organiserade hundpromenader? För dem som vill.

Har hittat en kurs i alla fall, som jag hoppas att vi kommer med på.

Dags att komma ut ur filten, leva här och nu och sluta längta "hem"?

Jag undrar hur det går för den där påfågeln på rymmen?

Har den återfunnits? Vandrat hem igen?

Varför har den inget namn?

Vi hade t o m namn påvåra förråd, Nils och Nilsson, för att skilja dem åt. Folk såg visserligen litet konfunderade ut när man sa "Nää, den ligger i Nilsson..." men ingen opponerade sig.

Hos mig hade minsta djur ett namn.

"Jenny och Pontus" (dansmöss)

"Kalle, Herman, Scarlet och Rödtass" (kaniner)

"Kid Corry och Hannibal Hayes" (undulater)

"Oscar och Maja" (dvärggetter)

osv osv  i en oändlig ström...   Om den kommer tillbaka hem, ge den ett namn!

Här ser du Nils och Nilsson!