Här i Skåne ser jag mullvadshögar överallt. Inte så vackert tycker många. Såg på SVT "Under jorden"- ett program om kaninhålor, mullvadar och vattensorkar, hur de bor och lever. Intressant. Jag vet att folk gör allt för att utrota mullvadarna, känns tråkigt. Tills de invaderat min egen trädgård kanske? Lätt att tycka till när man inte själv är drabbad... än....

Ibland kliar det i mina fingrar, jag bara måste skriva om nåt som snurrar i mitt huvud. Speciellt innan jag somnar och när jag vaknar vimlar tankarna, ide'erna bara ploppar upp i jämn ström. Om en stund kan jag helt ha glömt hur jag hade formulerat mig. Kanske kommer det tillbaka när jag sätter mig vid tangentbordet, kanske inte. Man borde ha penna och anteckningsbok bredvid sängen!

Det finns saker som kräver att få komma ner i skrift. Bra eller dåligt, vem är jag att döma? För mig fungerar skrivandet till viss del som terapi. Allt blir liksom klarare när jag får sätta bokstäver och ord på det tänkta, inte bara tänka dem.

Kliar gör det litet när som helst. Ibland kliar jag mig i ögonen så att jag tror att jag ska riva ut dem.Ända sedan jag på 80-talet fick syn på en hemsk figur på min husläkares skrivbord, och han berättade att det var ett uppförstorat kvalster, och att vi hade miljontals sådana i våra sängar, vårt hår, våra mattor, ja överallt, så kliar det om jag tänker på dem. Huuu! Man bör vädra sina sängkläder dagligen, som de goda husmödrarna gjorde förr i tiden!