När det gäller frågan om  hälsosam mat är det lätt att bli mer än förvirrad.

Vilken mat är minst giftig, varifrån kommer maten, hur är den processad? Eftersom matindustrin inte har någon större ambition att upplysa om de verkliga förhållandena, får man försöka ta reda på saker och ting själv. Om det nu är möjligt?

Påstående 1:  Fisk är nyttigt!  Men det sägs att barn inte ska äta strömming mer än en gång per år! Daaah?

 Insjöfisk lär vara fullproppad med kvicksilver och andra föroreningar. Människans  restprodukter av medikamenter ( t ex p-piller och andra hormoner) susar tydligen rakt genom reningsverk opåverkade. Och tas upp av fisk och andra vattenlevande organismer. Som vi äter - osv osv.....

Påstående 2: Grönsaker och frukt är nyttigt! Men hur mycket besprutas de? Sitter giftet bara i skalen eller tränger de också - förmodligen - in i fruktkroppen? Sockerärterna vi köper kommer från Etiopien eller Kenya. Tror ni att de odlas ekologiskt där? Tomater "föds upp" i stora växthus i Holland, utan att ha fått en enda timmes sol på sig. Vilket känns på smaken, som saknas totalt.

Jag hade elever som praktiserade på en jordgubbsodling, där man ordnade självplock och även soålde till butiker. Eleverna hade varit med och besprutat dessa åtråvärda bär 18 (!) ggr under säsongen! Mums!

När man tänker på vad man stoppar i sig och på hur omöjligt det är att veta exakt VAD, kan man bli komplett galen. Larmrapporterna som avlöser varandra och ofta är helt motsägande, gör ju inte livet lättare.

Ägg är farligt - nej ägg är nyttigt! Kaffe är bra för blodtrycket men förstör din mage! Frusna bär innehåller kanske salmonellasmitta! Kanske vore det bäst att bara odla själv, om man kan. Men jordarna kan också vara kontraminerade. Se bara efter Tjernobyl, då blev alla våra grönsaker groteskt stora och övervuxna. fulla av cesium. Som stannat i markerna och gjort stora områden förgiftade, än idag! Cesiumbältet!

Den kloke försöker väl ta litet av varje, lyssna med ena örat och ta det som det kommer. För ORO är inte heller nyttigt!      Är det sopor vi äter?  

Man skriver ofta i bloggar att man är personlig men inte privat - vad menas då egentligen?

Att skriva personligt är i mitt tycke att göra texten intressant, så att den berör. Men vad menar man då i allmänhet med  "privat"? Är det att beskriva vad man gör på toaletten eller vilka piller man kanske tar? Inte speciellt intressant, kan tänkas.

Texten kan i mitt tycke också bli FÖR personlig, om det bara handlar om en själv. Mig, mig, mig och jag, jag, jag.... Har man inte förmågan att titta ut över sin omvärld och även att betrakta sig själv med litet distans och humor, då blir det inte särskilt intressant för andra än - en själv!

Min strävan är alltid att skriva så enkelt det går, utan att göra avkall på en viss stil. Inte hafsa, stava rätt. Att krångla till texten brukar inte göra den attraktivare. Tala så att folk förstår -och skriv så att folk förstår. Det kan ibland vara plågsamt att se dessa "talespersoner" för diverse myndigheter som uttalar sig i media. De krånglar till och använder ord som de inte riktigt vet vad de betyder, och det blir bara fel fel fel och stelt. Enkelt är bäst!

Att jag sedan har en förmåga att skriva för långa texter är något jag måste träna bort. Om det går?