Efter en härlig eftermiddag hos Ann Marie på Österlens Alpacka fick jag en välbehövlig energiboost. Alpackorna här är otroligt harmoniska, när man kommer in i flocken slås man av att de är så nyfikna men inte påträngande, respektfulla men inte rädda. Det råder ett lugn i flocken, såväl bland hingstar som hos ston. Trots att de inte känner mig kan jag röra mig obehindrat mitt ibland dem, de flyttar sig litet så att jag kommer fram, men helt utan panik. Jag märker hur de kollar in mig med både ögon och nosar, men bara sådär i förbigående. "Aha, en ny människa, ok..."

   Här har en stor grupp med ston följt med oss då vi ska kika på några suri-alpackor

                      Suris har en annan typ av ull, längre och silkigare liksom

Man märker att alla alpackor älskar sin matte, de trängs runt henne för att komma närmare och få en pratstund...

                                                          Kärlek!

Vi tränade unghingstar att gå i grimma. Det är viktigt att långsamt vänja dem vid grimman, Ann Mari är lugnet själv och väntar på att de blir redo.

                                   " Såja, lille vän, detta är en grimma"

När man väl kommit ut ur stallet är det ofta ett hoppande och skuttande, men alla killarna var duktiga för att vara första promenaden.

Emellanåt strejkar alpackan genom att lägga sig ner, men strax reser den sig igen, bara att vänta ut

                             "Nej, han är inte död, han vilar...."

Här är två vackra pojkar i vårvädreet, fuxen till höger är en van promeneradpojke som går före och är moraliskt stöd

Även denna snygging var en god förebild när det gällde att gå fint i grimma och ledband!

Alpackor gör något med en, de får fram ett lugn och en god energi. Har du chansen att träffa alpackor, tag den!  Jag kommer gärna snart igen, Ann Mari!

 Jag hade en period i mitt liv en underbar liten varelse i hagen, guldglittrande, med ögon som mörka brunnar och en leklust av sällan skådat slag. Hennes energi var outtömlig. När hon rörde sig dansade hon mestadels ovanför marken, rörde knappt vid underlaget.  Hennes namn var Nyponros och hon var den vackraste av dem alla. Med prefixet Exzentrics framlever hon sitt liv på de idylliska Mälaröarna, där hon får fina föl och glädjer sin uppfödare och nuvarande ägare Marie.

En gång drömde jag om att mina hagar skulle fyllas av små vackra fuxar, dansandes ikapp i solskenet... Så blev det nu inte, men jag är så tacksam över att en sådan gudomlig ponnyprinsessa snuddade vid min tillvaro.

- i livet som man låser kvar i sitt minne, svindlande ögonblick av skönhet, av skräck, av krispig glasklar frost, ögonblicket då du kom till insikt, förstod sammanhangen, visste precis vad allt handlade om.

Ljudet av skrikande bromsar, söndertrasande plåt, det lätta snurret från hjul som inte längre står på vägen utan stillsamt tystnar hängandes i luften.

När doften av fuktig mossa fyllde mina lungor, när jorden andades sakta och jag kände mig uppfylld av naturens underverk. När jag trodde att bättre kan det aldrig bli.

När våra blickar möttes och händerna sökte varandra, när våra sinnen tog in den andres tankar utan att yttra ett enda ord.

Det finns ögonblick man aldrig glömmer så länge man lever.

Platser man aldrig återvänder till. För om man gjorde det kanske såren skulle gå upp och man skulle förblöda.