Man skriver ofta i bloggar att man är personlig men inte privat - vad menas då egentligen?

Att skriva personligt är i mitt tycke att göra texten intressant, så att den berör. Men vad menar man då i allmänhet med  "privat"? Är det att beskriva vad man gör på toaletten eller vilka piller man kanske tar? Inte speciellt intressant, kan tänkas.

Texten kan i mitt tycke också bli FÖR personlig, om det bara handlar om en själv. Mig, mig, mig och jag, jag, jag.... Har man inte förmågan att titta ut över sin omvärld och även att betrakta sig själv med litet distans och humor, då blir det inte särskilt intressant för andra än - en själv!

Min strävan är alltid att skriva så enkelt det går, utan att göra avkall på en viss stil. Inte hafsa, stava rätt. Att krångla till texten brukar inte göra den attraktivare. Tala så att folk förstår -och skriv så att folk förstår. Det kan ibland vara plågsamt att se dessa "talespersoner" för diverse myndigheter som uttalar sig i media. De krånglar till och använder ord som de inte riktigt vet vad de betyder, och det blir bara fel fel fel och stelt. Enkelt är bäst!

Att jag sedan har en förmåga att skriva för långa texter är något jag måste träna bort. Om det går?

Sjöbo sägs vara Skånes hundtätaste kommun. Här finns ingen hundrastgård och - tyvärr! - inget hundcafé - men med jämna mellanrum finns där sopmajor för bajspåsar.

Och som om inte det vore nog har man också ställ MED hundbajspåsar - bara att ta! Vad jag inte kan fatta är att det emellanåt ligger stora högar hundskit alldeles i närheten av både påsar och sopkorgar! Snacka om latmånsar! (sånt folk borde inte få ha hund)

Läst i lokalblaskan:  Påfågel rymt från sitt hem i Grevlunda! Fågeln har inget namn och har aldrig rymt förut. Tidningen har välvilligt skrivit in ägarens telefonnummer, om det skulle vara någon som stöter på rymlingen...

"Inget namn?"

Kicki hade ju t o m namn på sitt lilla favoritträd!

Vad kallar man då in denna fågel med för rop? "Kom hit, påfågel?"

Jag håller tummarna för att han/hon/hen hittar hem igen!