Har alltid älskat träd. Stora träd, små träd, pampiga träd, speciella träd...

Jag pratade med träden där vi bodde. Om vi var tvungna att ta ner nåt träd, så bad jag det alltid om förlåtelse först.

Nu är de flesta av mina fd träd borta. Nedhuggna, döda. Ingen pratar med dem mer. Det känns litet sorgligt. Vårt fina hus ligger ensligt uppe på den fd skogskullen, utsatt för vindar och väder.

Mina träd visste att jag älskade dem. Sista vintern, 2012-13, då snön föll blöt och tung och tyngde ner träden, då låg jag ofta sömnlös och genomsvettig av ångest, väntade på att de mot huset lutande träden skulle falla och slå in taket. Men det gjorde de aldrig... Några tyngda tallar föll mot bilarna, men var hänsynsfulla nog att gå av på mitten, så trädkronorna nådde aldrig bilarna eller förråden.

Nu har jag de vackra bokarna att tala med. Om någon hör mig kanske de ringer läkarna i sina vita rockar som kommer och hämtar mig? Speciellt en stor bok byter jag alltid några ord med, det ligger längs vår dagliga promenadstig.

Nere på betesmarkerna står fantastiska träd. Ni komer väl ihåg träden i Sagan om Ringen, träden som var med och framgångsrikt bekämpade det onda?

En del träd gör som de vill. Här har de flyttat in i ett gammalt hus uppe i Roslagen.

Trädens rötter ger dem näring och håller fast dem i marken.

Här är ett träd inte långt från vårt nuvarande hus, rötterna ser ut som något där vättar och mystiska väsen bor..

 

kicki

5 mars 2014 19:53

här är en till trädgillare... någonting går sönder i mig när träd fälls. och du minns kanske min inställning till julgranar? ;) hur som helst så kom jag nu att tänka på mitt favoritträd när jag var liten, en ganska ung rönn som stod utanför mitt sovrumsfönster som jag döpte till Kalle. Jag döpte allting till Kalle när jag var liten. Kalle gick i alla fall utmärkt att klättra i för en liten tjej, med grenkorsningar o klykor på lagom avstånd, hade en favoritklyka där jag kunde sitta länge länge och filosofera. Undrar just hur Kallerönnen ser ut idag om han står kvar....

http://kaa.bloggplatsen.se

Ubitt

6 mars 2014 09:40

Härligt med rönnvännen Kalle... visst har träd sina personligheter! Julgranar har jag svårt för, har nog aldrig själv tagit in en riktig.. ja, kul att vi ses via bloggen också!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Avslutar bloggen på obestämd tid.Men väljer ändå att inte ta bort den helt. Tack för den här tiden, ni som läst! ...

Sorry, men det har varit dåligt med inlägg här på sistone. Skrivlusten kommer periodvis, men tyvärr känns det inte alltid så motiverande.   Kanske blir det bättre snart?     ...

Här kommer ett gäng foton till, från vår agilitykursavslutning 14 maj. Tack Marianne, Ida och alla deltagare för en kul kurs!   Den här är en av mina favoritbilder, unga Lina med Zenda:     Rosa genom däcket     Zigge på balansen ...

Pigga rosa har ibland så full fart så att matte Beatrice knappt hinner med!     -medan Theo tar det lugnt nedför Balansen     Urax hoppar lätt genom Däcket, se sån stil han jhar!     Ossi tyckte först att Vippen var otäck (som de...

Det var full fart på alla hundar!   Här Mandel på vippen, med matte Elin     - och Rosa på samma hinder (matte Beatrice assisterar i början)     Lille Berry traskar glatt över Balansen (matte Uma vid sidan)     - och Urax ...